Landskapshäcken, även känd som Acer campestre, är en inhemsk art som är särskilt väl anpassad till det danska klimatet. Den är lätt att odla och tål både beskärning och varierande växtförhållanden. Utan beskärning utvecklas växten till ett litet, tätt och förgrenat träd, men den kan också formas till en kompakt häck.

Bladen är små och tre- till femflikiga med rundade kanter. De är bronsfärgade vid utslagning, blir sedan mörkgröna till blågröna och får en gyllengul ton på hösten. Barken är gråaktig till ljusgrön med karakteristiska korkband, vilket ger ett dekorativt utseende, särskilt på äldre grenar.

I maj blommar landskapshäcken med små ljusgröna blommor som lockar bin och andra pollinatörer. Efter blomningen bildas små bevingade frukter som äts av fåglar under vintern.

Växten trivs i nästan alla jordtyper, även där jorden periodvis kan vara fuktig. Den klarar både sol och skugga och kan användas som klippt häck, oklippt vindskydd eller som ett fristående litet träd. Vid plantering rekommenderas jordförbättring och regelbunden vattning för att säkerställa god etablering.

Buxus Sempervirens Var. Arborescens är en variant av vanlig buxbom, känd för sin täta och upprätta form. Den används ofta som häckväxt eller för formklippta planteringar där ett klassiskt och ordnat utseende önskas.

Växten har gröna, lansettformade blad som behåller sin färg året runt. Den trivs bäst i sol eller halvskugga och föredrar väldränerad jord med måttlig näringshalt. Tillväxten är medelhög, vilket gör den lättskött och lämplig för låga till medelhöga häckar.

Med en höjd på cirka 100 till 300 cm och en bredd på 90 till 120 cm kan Buxus Sempervirens Var. Arborescens anpassas till många typer av trädgårdar och parker. Den är helt härdig och tål beskärning väl, vilket gör den idealisk för strukturerade planteringar och klassiska trädgårdsanläggningar.

Idegranshäcken (Taxus baccata) är en städsegrön barrväxt som bildar täta, välfärgrenade buskar med en mörkgrön färg. Den passar särskilt bra för klippta häckar och formklippning, eftersom den tål hård beskärning och snabbt skjuter nya skott från gamla grenar.

Växten trivs lika bra i sol som i halvskugga och anpassar sig till de flesta jordtyper, även när jorden är tung eller näringsfattig. Den är hårdför, tål vind och viss torka, vilket gör den väl anpassad till danska förhållanden.

Honplantor kan producera små röda bär på hösten, dekorativa men giftiga. Köttet runt fröet är dock inte giftigt. Idegranen är inhemsk i Danmark och resten av Skandinavien och är känd för sin långa livslängd och förmåga att behålla ett grönt och tätt utseende året runt.

Vid plantering som häck rekommenderas att plantera cirka fyra plantor per meter för att få en tät och jämn häck. Regelbunden vattning och gödsling under etableringsfasen främjar en sund tillväxt och ett stabilt rotsystem.

Portugisisk lagerkörsbär, botaniskt känd som Prunus lusitanica 'Angustifolia', är en medelstor till stor städsegrön buske med tät och harmonisk tillväxt. Den används ofta som häckväxt och kan beskäras för att bilda en regelbunden och kompakt häck eller lämnas fri som en solitär buske.

Växten har mörkgröna, ovala blad med glansig yta som kontrasterar mot de rödaktiga bladskaften. Denna färgkombination ger trädgården en elegant och livfull touch. I början av sommaren utvecklar äldre plantor korta upprätta klasar av små vita blommor, följt av svarta, oätliga bär som lockar fåglar.

Tillväxten är måttlig, och växten blir sällan högre än 2,5 meter. Den trivs bäst på skyddade platser i vanlig, näringsrik och väldränerad trädgårdsjord. På tung lerjord kan det vara fördelaktigt att tillsätta grus eller sand för att förbättra dräneringen. Regelbunden vattning under etableringsfasen är viktigt för en bra start.

Portugisisk lagerkörsbär trivs både i sol och skugga och kan användas som klippt eller oklippt häck. Dess täta tillväxt gör den särskilt lämplig som insynsskydd, och den behåller sitt gröna bladverk året runt.

Storfruktig aronia (Aronia melanocarpa) är en medelstor, lövfällande buske med tät och upprätt växtform. Den blir vanligtvis 1 till 2 meter hög och 60 till 90 cm bred, och utvecklar en jämn och välförgrenad struktur, vilket gör den lämplig för både klippta och oklippta häckar.

Busken får bronsfärgade blad vid knoppning, som senare blir mörkgröna. På våren och försommaren täcks den av många små vita till krämfärgade blommor samlade i runda klasar. Blommorna lockar pollinerande insekter och avger en svag doft som påminner om hagtorn och rönn.

Efter blomningen bildas svarta, glänsande bär i storlek med svarta vinbär. De är sura men ätliga och används ofta till juice, sylt eller som färgämne i matlagning. Bären är rika på vitaminer och antioxidanter och uppskattas även av fåglar.

På hösten visar busken en stark färgprakt i röda, kopparfärgade och orange toner, vilket ger en långvarig dekorativ effekt i trädgården. Den trivs i vanlig, väldränerad trädgårdsjord och klarar både full sol och halvskugga utan särskilda krav på jordtyp.

Storfruktig aronia är självfertil och mycket tålig. Den kan användas som solitärbuske, i grupper, i blandhäckar eller som häckväxt, där man vanligtvis planterar 2 till 3 plantor per löpmeter.

Häggen (Prunus padus) är ett inhemskt träd eller en stor buske som utvecklar en tät, oval krona. Den blir vanligtvis 4–8 meter hög, men kan nå upp till 10 meter under goda förhållanden. Tillväxten är kraftig med ett djupt rotsystem och många sidorötter, vilket ger växten stor vindresistens.

Blommorna kommer i maj och sitter i långa, hängande klasar. De är vita, har fem kronblad och avger en söt doft som lockar bin och andra pollinatörer tidigt på säsongen. Bladen är elliptiska, lätt tandade, mörkgröna på ovansidan och ljusare undertill. Häggen slår ut tidigt och kallas därför också majträd.

Frukterna är små mörka bär som innehåller amygdalin (vätecyanid) och bör därför inte ätas av människor. Fåglar äter dem gärna och sprider fröna vidare. Arten trivs i fuktig jord och tål periodiska översvämningar, vilket gör den lämplig för plantering i sänkor, längs vattendrag och i vindskyddshäckar.

Växten används ofta i skogs- och landskapsprojekt, där den bidrar till tät vegetation, vindskydd och ökad biologisk mångfald. Den kan planteras som solitärträd, i grupper eller som del av en blandad häck.

Den röda berberisen för häck, även känd som Berberis thunbergii 'Atropurpurea', är en lövfällande buske med karakteristiska ovala purpurfärgade blad. På hösten får bladen bronsnyanser, vilket ger häcken ett tydligt färgspel under säsongen.

Växten växer i medelhastighet och blir vanligtvis 100 till 200 cm hög och cirka 100 cm bred. Den har en upprätt växtform och är utrustad med taggar, vilket gör den lämplig för häckar som fungerar som naturlig avgränsning eller skydd mot inkräktare.

I maj–juni blommar berberisen med små gula blommor, som senare kan följas av röda bär. Den trivs bäst i sol eller halvskugga och i vanlig trädgårdsjord, och den är helt härdig under danska klimatförhållanden.

Den röda berberisen kan användas både som klippt och oklippt häck, men också som solitär buske i planteringar där man önskar en färgstark och robust växt som kräver lite underhåll.

Bukettspirea (Spiraea x vanhouttei) är en lövfällande buske som utvecklas till en medelstor till stor växt med upprätt och något utbrett växtsätt. Den bildar många tunna grenar som ger ett tätt och harmoniskt intryck, lämplig både som solitärbuske och som häck.

I maj täcks växten av en mängd små vita blommor som sitter i runda klasar längs de unga grenarna. Blommorna har en svag doft och ger trädgården ett ljust och fräscht intryck. Efter blomningen utvecklas små torra kapslar.

Bladen är små, gröna och lätt tandade, och på hösten får de gyllene till orange nyanser. Bukettspirean trivs i sol eller halvskugga och tål stark vind väl. Den är helt härdig och växer i de flesta jordtyper, så länge jorden inte är vattensjuk.

Växten används ofta som klippt eller oklippt häck, men passar även i rabatter eller som prydnadsbuske. För häckplantering rekommenderas tre plantor per löpmeter.

Aks-saskatoon (Amelanchier spicata) är en stor lövfällande buske med naturligt smal och upprätt form. Den bildar många grenar och får med tiden ett tätt och buskigt utseende, vilket gör den lämplig för oklippta häckar och vindskydd.

I maj och juni blommar busken med många små vita blommor samlade i ax, som lockar bin och andra pollinatörer. Senare på sommaren utvecklas små bär i purpur till blåsvart färg, som snabbt äts av fåglar.

Bladen är blågrönaktiga med ljusare undersida och får på hösten starka nyanser av gult till rödbrunt. Barken är slät och gråbrun, även på äldre grenar, vilket ger växten ett vackert utseende året runt.

Aks-saskatoon trivs i de flesta väldränerade jordar och tål full sol, halvskugga och skugga. Den är vindresistent och tål viss salthalt, vilket gör den lämplig för utsatta lägen. Den kan bli cirka 4 meter hög och 1,5 till 3 meter bred.

Vid plantering rekommenderas att använda näringsrik och väldränerad jord och att vattna regelbundet under etableringen. I häckar planteras vanligtvis 2 till 3 plantor per löpmeter.

Jättethuja 'Martin' (Thuja plicata 'Martin') är en städsegrön barrväxt med kraftig tillväxt och bred pelarform. Den bildar snabbt en tät och jämn häck som ger effektivt skydd mot vind och insyn året runt.

Bladverket består av platta, fjällika blad i en djup mörkgrön färg som behåller sin färg under vintern. Unga plantor har ofta kraftiga skott och en mer öppen tillväxt, men blir snabbt täta med regelbunden beskärning.

Sorten är mycket härdig och trivs i de flesta jordtyper, så länge jorden inte är vattensjuk. Den föredrar full sol eller halvskugga och tål både vind och kyla väl.

Jättethuja 'Martin' blommar vanligtvis inte när den hålls som klippt häck. Oklippta plantor kan dock producera små kottar i tulpanform som går från gröna till ljusbruna.

Vid plantering rekommenderas att säkerställa god jordkvalitet och dränering. Regelbunden vattning och gödsling under etableringsfasen främjar ett starkt rotsystem och tät tillväxt. Häcken kan beskäras för att behålla en jämn form och täthet.

Avenbok (Carpinus betulus) är en inhemsk lövfällande växt som ofta används som häck på grund av sin täta och välförgrenade tillväxt. Den utvecklar många små sidoskott och en kontinuerlig huvudstam, vilket ger en kompakt struktur som behåller sin täthet även under vintermånaderna.

Bladen är små, ovala och friskt gröna med fint tandade kanter. På hösten får de gyllene nyanser, och en del av det torra bladverket sitter ofta kvar på grenarna under vintern, vilket bidrar till viss insynsskydd året runt.

Barken är slät och grå, medan unga skott har en brunaktig ton med korta mjuka hår. Växten blommar på våren med små hängande hängen, men klippta häckar producerar sällan blommor eller frukt.

Avenbok är mycket tålig och klarar vind, skugga och varierande jordförhållanden. Den kan växa i näringsrik och tung jord, men utvecklas bäst i väldränerad trädgårdsjord. På lätt sandig jord rekommenderas jordförbättring för att säkerställa optimal tillväxt.

Vid plantering som häck rekommenderas att plantera cirka fyra plantor per löpmeter för att få en tät och jämn häck. Den kan också användas i blandade staket eller som solitärträd i trädgårdar och parker.

Bokhäcken (Fagus sylvatica) är en klassisk häckväxt som bildar en tät och enhetlig avgränsning i trädgården. Den kännetecknas av sin förmåga att behålla sina vissna blad under vintern, vilket ger struktur och avskildhet året runt.

Löven kommer fram på våren med ljusgröna blad, som blir mörkgröna under sommarmånaderna och övergår till gyllene och bruna nyanser på hösten. De vissna bladen sitter ofta kvar på grenarna till våren, då de ersätts av nytt lövverk.

Växten växer snabbt – upp till cirka 30–35 cm per år – och trivs i vanlig, näringsrik trädgårdsjord. Den tål beskärning väl och kan formas efter behov, vilket gör den lämplig för både låga och höga häckar.

Bokhäcken är helt härdig i det danska klimatet och kräver endast måttligt underhåll. Den planteras vanligtvis med 4–5 plantor per meter för att skapa en tät och enhetlig grön vägg.

Det finns flera typer av plantor, inklusive barrotade, klump- och krukodlade plantor, var och en anpassad till olika planteringsperioder och etableringsförhållanden.

Portugisisk lagerkärsbär, botaniskt känd som Prunus lusitanica 'Angustifolia', är en medelstor till stor städsegrön buske med tät och harmonisk tillväxt. Den används ofta som häckväxt men kan också odlas som en fristående buske i trädgården.

Växten har ovala, mörkgröna och glansiga blad som kontrasterar mot de rödaktiga bladskaften. Denna färgkombination ger ett elegant och dekorativt utseende året runt.

I början av sommaren utvecklar äldre plantor korta, upprätta klasar av små, svagt doftande vita blommor. Efter blomningen bildas svarta, oätliga bär som snabbt äts av fåglar.

Tillväxten är måttlig och tät, vilket gör växten idealisk för häckar som ger bra insynsskydd. Den trivs bäst i vanlig, näringsrik och väldränerad trädgårdsjord och kan växa både i sol och skugga.

För optimal etablering rekommenderas regelbunden vattning under de första åren, helst med bevattningsslang. Växten tål beskärning och kan formas efter behov, men bör placeras skyddat för att undvika bladbrännor orsakade av stark vind eller frost utan snö.

Storfruktig aronia (Aronia melanocarpa) är en medelstor, väl förgrenad buske med tät, oval växtform. Den växer jämnt och bildar en kompakt krona, vilket gör den lämplig både för häckar och som solitärplantering.

På våren får bladen en bronsfärgad ton som senare blir mörkgröna. På hösten får busken spektakulära nyanser av rött, purpur och orange, vilket ger ett dekorativt intryck under en lång period.

Blomningen sker vid lövsprickningen, då många små gräddvita till vita blommor samlas i runda klasar. Blommorna lockar pollinerande insekter, och växten är självpollinerande.

Efter blomningen bildas svarta, glänsande bär i storlek som svarta vinbär. De är sura men ätliga och används ofta till juice, sylt eller som färgämne i matlagning. Bären är rika på vitaminer och antioxidanter och lockar fåglar i slutet av sommaren.

Busken trivs i vanlig, väldränerad trädgårdsjord och kräver inga särskilda växtförhållanden. Den tål både sol och halvskugga och är helt härdig. Den kan användas som klippt eller oklippt häck, i blandhäckar eller som fristående prydnadsväxt.

Purpurboken (Fagus sylvatica purpurea) är en variant av den vanliga boken, kännetecknad av sitt rödaktiga till purpurfärgade bladverk. Färgen är mest intensiv när växten står i full sol, men den trivs också i halvskugga. På hösten får bladen en bronsfärg, och de vissna bladen sitter ofta kvar på grenarna under vintern, vilket ger häcken ett tätt utseende året runt.

Växten är helt härdig i Danmark och växer kraftigt med en årlig tillväxt på upp till cirka 35 cm. Den lämpar sig för klippta häckar och kan formas efter behov. För att få en tät häck rekommenderas att plantera 4 till 5 plantor per meter.

Purpurboken planteras helst i näringsrik och väldränerad trädgårdsjord. Rötterna ska placeras i ett dike på minst 30x30 cm, och det är viktigt att de inte böjs uppåt. I tunga lerjordar kan jorden luckras upp och förbättras med grus eller sand för bättre dränering, medan lätta sandjordar kan förbättras med organiskt material. Regelbunden vattning och gödsling under växtsäsongen främjar etablering och tillväxt.

Purpurboken finns som barrotad planta, med jordklump eller i kruka. Barrotade plantor är den vanligaste typen för häckar och planteras vanligtvis från oktober till juni, medan plantor med jordklump och i kruka kan användas under en längre period.

Jättethuja 'Martin' (Thuja plicata 'Martin') är en städsegrön barrväxt med kraftig tillväxt och bred pelarform. Den bildar snabbt en tät och enhetlig häck som ger effektivt skydd och avskildhet i trädgården. Bladverket består av platta, fjällika mörkgröna blad som behåller sin fräschör året runt.

Denna sort är känd för sin härdighet och trivs i de flesta jordtyper, så länge jorden inte är vattensjuk. Den föredrar full sol eller halvskugga och tål både vind och kyla. Unga plantor har ofta en mer öppen tillväxt, men blir snabbt täta med regelbunden beskärning.

Jättethuja 'Martin' producerar endast små, tulpanformade kottar om den inte beskärs. Den kräver regelbunden vattning under etableringsfasen och gynnas av regelbunden gödsling för att utveckla ett starkt rotsystem. Denna sort passar bäst i stora trädgårdar eller områden där en hög och robust häck önskas.